Fröken Sofia Bergelin

På den här bilden ser man min gammelmormors mor Ida Strand och hennes gubbe framför huset i Rösjöholm. Idas styvdotter Sofia bodde i hörnrummet på andra våningen som vetter ut mot vägen. Där ska hon ha stickat strumpor på maskin till försäljning. Hon gillade även att ta sig en söndagslur på verandan vid vackert väder. Hon var inte längre än att hon kunde ligga raklång där på britsen. Eftersom Sofia var från ett tidigare äktenskap fick hon använda sin mors efternamn Bergelin. Det som jag tagit som namn till mitt klädmärke. Jag har nu fått reda på att Sofia själv var lite ledsen för att hon inte fick heta likadant som resten av familjen. Hon gifte sig aldrig heller och behöll därför sitt flicknamn hela livet ut. Kanske skulle hon bli glad åt att jag satt värde på hennes namn. Min gammelmormor Rut var inte mindre än 17 år yngre än sin styvsyster. Huset står fortfarande kvar efter dryga 200 år men det krävs en del jobb för att bevara det.


Senast jag var hemma gav jag mig på att rusta upp den gamla gjutjärnsspisen med stålborste och spissvärta. Den var rejält illa åtgången av vatten och rost. Mormor ska visst dessutom ha hittat den ute i skogen på sjuttiotalet när de renoverade upp huset som då stått obebott sedan femtiotalet. Jag tror Sofia var den sista som bodde där. Hon dog 1951.



Panelen är till vissa delar original och hålls ihop av mängder med rödfärg. Till slut kan det bli nödvändigt att byta ut bitar ändå. Då gäller det att göra det smakfullt och helst med gamla bräder. Det finns ett litet lager i ladan att använda som tur var är.


Det kluvna päronträdet har funnits med ett bra tag. Bra päronår i år.


Det är fint att veta var man kommer ifrån.