Den här borde du läsa sa min vän!

Det har varit mycket 60/70 tal i huvudet på mig på sistone. Jag har snöat in på svensk progg och hittade därigenom Nynningens minst sagt kritiska låt om Algots i Borås från 1976. De anklagas både för nazistkopplingar samt att utnyttja sina anställda. Algots var en av de stora klädtillverkarna i Sverige som jag skrivit om tidigare här. Jag inser lite smått att jag haft en romantiserad bild av vad svensk tekoindustri var. Efter att ha läst "Det är rätt att göra uppror" förstår jag lite bättre.


Mah-Jong startades av en grupp på tre kvinnor som ville vända uppochner på hela svenska folkets begrepp om mode och kläder. De ville skapa antimode i ett demokratiskt företagsklimat. Bara det är ett väldigt ambitiöst mål. Därtill skulle varken arbetare eller jord fara illa på vägen. De värnade om den svenska tekoindrustrin och förlade all sin produktion här. Detta under en tid när svensk teko var på stark tillbakagång och billiga kläder började importeras från låglöneländer. Stark profilering genom återkommande mönster och modeller var deras affärsidé. Några av deras klassiker som ni ser här under är faktiskt i produktion än idag av Vamlingbolaget där Kristina Torsson är konstnärlig ledare. Hon var en av de tre som startade Mah-Jong. Vamlingbolagets kläder tillverkas helt och hållet på Gotland i ett gammalt mejeri troget Mah-Jong ideologin.


Jag tycker om hur Mah-Jong utvecklades från poppig och färgstark 60-tals look till diskbänksrealism under 70-talet. Att sälja kläder på postorder och göra bilderna svartvita trots att färgfoto fanns tillgängligt är beundransvärt envist. Postorderkatalogerna verkar ha varit lika mycket politisk propaganda och information som reklam för själva produkterna. De ville mer än att bara göra kläder. De hoppades att människorna som bar dem skulle bli förändrade. Velourmannen var deras skapelse.



Beundransvärt men kanske också en omöjlig ekvation för ett företag som agerade på den fria marknaden tillsammans med betydligt mer profithungriga konkurrenter. Men de envisades tills konkursen stod för dörren. En sista insats gjorde de när de engagerade sig för sömmerskorna vid Algots nord i kampen för att rädda deras jobb. Textilarbetarna landet runt hade länge fått betala priset för arbetsgivarnas kamp för överlevnad. Något av en hopplös kamp förstår man så här i efterhand när man ser hur klädindustrin utvecklats sedan 80-talet.
Eller finns det kanske en annan väg att gå? Inte tillbaka till hur det var men in in något nytt där man just som Mah-Jong tänker sig konkurrerar med något annat än låga priser. Jag hoppas att tiden är mogen för det nu. Att människor kan tänka sig att ändra sitt sätt att konsumera kläder. Betala mer för färre plagg som håller längre både i modegrad och i fråga om hur slitstarka de är.

De något suddiga bilderna är ur "Det är rätt att göra uppror". Skaffa den och läs den om du liksom jag är intresserad av kläder och historia. Jag fick låna den av en fin vän som också är en mycket begåvad textil- och grafisk formgivare. Surfa vidare och se lite av vad hon jobbar med i sitt företag Alarm.