Jag sprang på de här fina skodonen på en loppis för ett tag sedan. Det är ett slags yttersko i gummi att dra över finskorna för att skydda dem från blöta och smuts. När jag fotade dem gick det förbi en dam som stannade till och berättade att de också kan kallas för bottiner. Jag tycker det ser ut som att de skulle passa utmärkt tillsammans med ett par nättare snörkängor. När jag såg att det stod så här undertill på dem blev jag såklart sugen på att ta reda på mer. "Ryska Gummifabriksaktiebolaget i Malmö". Ryska gummifabrikanter i Malmö? Hur hänger det ihop?
I slutet av förrförra seklet var det ryssarna som var bäst på att tillverka galoscher av hög kvalité och dominerade även marknaden i Sverige. Det var nog helt enkelt lättare på den tiden att starta en lokal filial än att skicka varor över världen och därför hade även Malmö en alldeles egen rysk galoschfabfik. Herr Johan Dunker var modig nog att starta upp Helsingborgs gummifabrik 1891. Han ser rätt tuff ut på bilden här nere tycker jag.
Vid uppstarten stötte företaget på problem i tillverkningsprocessen. Vulkaniseringsungnarna krånglade och det första året kom hela vagnslaster med galoscher i retur eftersom de klibbade ihop och inte gick att använda. Det måste ha varit kämpigt men problem som måste lösas ställs nog i stort sett alla företagare inför. Speciellt under de första åren. Kvalitén går aldrig att tumma på eftersom bara nöjda kunder kommer tillbaka.
Andra som hade det kämpigt enligt våra mått mätt var arbetarna. De jobbade måndag till lördag i gummifabriken och lönen var 20 öre i timmen. Familjen Dunker verkar dock inte hört till den samvetslösa sorten eftersom de startade barnkrubban 1911. Ett dagis som var ett av de första i sitt slag i privat regi.
Mästarna på att tillverka gummigaloscher var som sagt Ryssarna och till Ryssland åkte Herr Dunker för att försöka luska lite men där kammade han noll. Fabrikanterna var noga med att hålla på sina hemlisar. Såklart! Istället fick han tag på kemisten von Gerkan som till slut kunde få ordning på gummimassan och dessutom ta fram en formula som var vassare än konkurrenternas. Det måste varit en ljuv seger när Ryska Gummifabriksaktiebolaget i Malmö tillslut införlivades i Helsingborgskoncernen 1927. Senare döptes hela företaget om till AB Tretorn. Ett par gummistövlar från Tretorn har nog de flesta svenskar burit någon gång i sitt liv.
Men kan det vara så att mina galoscher är så gamla som 30-tal? Svårt att tro att de kunnat hålla sig i så gott skick. De skulle alltså vara åttio år gamla? Om det stämmer är det helt fantastisk kvalitet. Fabriken i Malmö lades ner 1967 men då hade tillverkningen för länge sedan gått över till fritidsskor, gummistövlar och tennisbollar!
Tack till
Föreningen Nordvästskånes Företagsarkiv.
Jag fick den här urtjusiga hyllan av min vänlige granne. Den passar ju perfekt på min blommiga vägg. Jag kan göra små fina skyltningar under glaset! Men inte nog med detta. Han underhöll oss också med sitt hemmasnickrade skivrack och sin ansenliga skivsamling. Ett vårtecken lika säkert som krokus. Vissa dagar är lite trevligare än andra!
Illustrationerna till de modeller som finns att välja på är jättefina. Speciellt de kolorerade. Jag skulle tro att Silver scissors är originalet och att Pariser tillskärning är en kopia. Den känns lite mer svensk på nåt vis. Teckningarna är naivare och skiljer sig åt i utförande.
Jag håller alltid lite utkik efter broderade bonader när jag går i secondhandbutiker. Jag tycker det är extra roligt när de har ett litet udda budskap. Eller som på den första här där det smugit sig in ett charmigt stavfel.
Oftast kostar dom löjlig lite pengar. Den här tror jag att jag gav 15 kr för. Men man börjar kunna se att textilt hantverk skattas lite högre och att priserna därför också går upp.
Budskapen är korta och koncisa och det är så sant som det står. Man får vad man förtjänar.
De stormönstrade tyger som är typiska för Marimekko har aldrig riktigt fallit mig på läppen men med det här porslinet har de lyckats synnerligen väl. Såhär ser hela serien ut.
Företaget har funnits ända sedan 1951 och gör även kläder. Jag kikade i nacken på plaggen när jag var i butiken i Malmö och där stod att de tillverkas i Finland. Det är alltid trevligt när produktionen inte lagts ut på låglöneländer. Det känns mer okej att betala för ett märke som betalar för sig i sin tur. Ekologiskt tänkande tycker jag bör omfatta en återgång till mer lokal produktion. Sverige var för bara ca 30 år sedan ett land med omfattande textiltillverking.
Men visst gör de fina kläder också. Här två smakprov från deras senaste kollektion. Elegant hatt att gömma sig under och skitsnygg jacka. Mer hattar åt folket.
Jag såg Breakfast at Tiffany's för första gången i helgen! Jag förstår inte hur jag kunnat missa denna underbara film. Bilden är från min favoritscen där Audrey Hepbrun sitter och stickar under ett uppstoppat tjurhuvud. Lägg märke till katten som sitter och tittar på. Det hon stickar blir lika stolligt som hennes rollkaraktär den bedårande miss Holly Golightley. En av replikerna lyder som följer.
Första klänningsmodellen till mitt nya klädmärke Bergelin. Dom blev såååå fina. Jag är jättenöjd och var tvungen att lägga upp en bild här. Det dröjer några veckor till innan dom finns i butik.
I den här fina lilla lokalen på Simrishamnsgatan i Malmö höll jag till mina första år i butiksbranschen. Det syns inte här på men på den lilla gatsnutten låg även en parabolbutik, ett charkuteriet, ett bagerie, några mobilreparatörer och flera asiatiska importbutiker! Vi var ett fint gäng och trots att jag nog var det mest udda inslaget kände jag mig alltid välkommen. Det känns lite vemodigt att titta på bilder från då. Det var fina tider. Allt var spännande och nytt. En dröm gick i uppfyllelse och jag stod på egna ben.
Och så klart en massa annat t ex större frihet både ekonomiskt och tidsmässigt. Det här var början på en rolig och tokig tid fylld av spännande musik, massor med nya fina vänner och fest fest fest! Vi tycker själva att kombinationen av våra tre butiker är en succé och det finns det andra som tycker också.
