Rosemary's baby

Inte nog med att Mia Farrow bär och föder djävulens barn i filmen Rosemary's baby av Roman Polanski. Hon gör det i bästa 60-tals stil och med ikonfrilla. In the name of satan I command you to see this movie!

Ung rebell

Jag var helt säker på att jag sett den här filmen för det har väl alla? Eller är det samma med er som med mig? I så fall ta och se den en regnig dag. Inte alls som jag hade föreställt mig. Mycket bättre.



Väldigt modern i sitt sätt att diskutera relationer mellan unga och vuxna för att vara från 1955.

The pigtailed killer!

När det blir vår och sommar har man inte lika mycket tid över för film men igår såg jag den här fantastiska rullen. Rekommenderas varmt. Creepy!

Lånat från herrarnas!

Jag såg om Creature from the black lagoon från 1954 ikväll med min fina kompis Lisa. Den är föregångaren till många många många monsterfilmer och full med sekvenser man kan känna igen i senare produktioner. Fast nu var det inte det jag tittade efter denna gången! Jag jobbar med en ny skjortblus och Julie Adams visar upp just den modellen jag vill få till i den här filmen. För att vara på expedition på Amazonasfloden har hon väldigt många att välja på. Prickig, rutig, kakistyle, knytvariant med flera. De flesta bilderna jag hittade var tyvärr av henne i baddräkt. Inte så konstigt kanske men här är några exempel i alla fall.




Blusen är feminin men begränsar inte rörelsefriheten och påminner mycket om en klassisk herrskjorta. Kan varieras med lång eller kort ärm, dubbel eller en ficka och är fin att knyta i midjan. Lite jobb har jag kvar för att få till det rätta stuket men med inspiration från filmen ska jag nog få till det riktigt bra.

Svart svart noir

Ahhhh! Hur kunde det ta mig så många år att hitta fram till den underbara changern inom film som kallas noir! Dramatik, hårdkokta snutar, tuffa kvinnor, kvicka repliker, farlig kärlek, urtöntiga filmkyssar utan tunga och massor med snygga kläder. Tur att det finns så oändligt många så de inte tar slut heller. Senast sågs Road House där Ida Lupino gjorde starkast intryck. Vilken dame! Lite bilder på henne här nedanför. De två första från ovan nämnda film. Den sista är helt otroligt fin och går visst att köpa här.

To kill a mockingbird

Då var det dags för ett filmtips igen. Ännu en av dessa fantastiska filmer som jag fått levererad av min gode vän cineasten. Vad har gjort för att förtjäna sådana vänner =).

Den kan kännas lite mossig till att börja med men efter ett tag förstår man att det är en del av känslan som de vill skapa. Ett tidsdokument över 30-talets sömniga södern sett från ett syskonpars perspektiv. Naivitet och trygghet existerar på samma plats och tid som ohygglig grymhet och trångsynthet. Många scener utspelar sig på husens verandor. Det var där man umgicks med varandra. Ingen tv fanns som fick folk att stänga in sig om kvällarna.

Öppningsscenen, pojkflickan Scout och Gregory Peck som ensamstående pappan Atticus är bäst. Barnen kallar sin far vid förnamn vilket inte var vanligt vid den tiden. Jag minns att jag tyckte det var exotiskt om någon av mina kompisar gjorde det och ganska länge var jag osäker på vad mina egna föräldrar egentligen hette =).

Med följde filmen om hur de gjorde filmen! Jag gillar extramaterial. Barnskådespelarna som faktiskt är trovärdiga i sina roller bråkade konstant med varandra under inspelningen. Syns på bilden här!

En kompass mot skönhet

Att vara nostalgiskt lagd kan många gånger vara rätt plågsamt. Det oundvikliga förfallet av allt materiellt runtomkring blir ett sorgligt skådespel och fantasin skenar lätt iväg med en. Jag vill att allt ska vara som det varit och få förbli så. Hellre skrapa och måla om än slänga och köpa nytt. Eller skaffa något som redan har en historia och bygga vidare på den. Var den här känslan kommer ifrån har jag undrat många gånger. Varför fästa sig så vid det som varit?

Så såg jag k-special "En kompass mot skönhet" om Lars Sjöberg som samlar på gamla hus. Han har en teori om att skönhet är universell och kan kännas igen av alla människor. Det gyllene snittet är en äldre tanke med samma innebörd. Sjöberg har lagt fem decennier på att köpa, restaurera och framförallt bevara rivningshotade hus. I dokumentären får man se hur Sjöberg far runt till sina olika projekt och för en ojämn kamp mot växtlighet och andra element som sliter på de gamla byggnaderna. Jag förstår hans drivkraft men är väldigt imponerad av att han faktiskt också agerat efter den. Vackra saker får oss att må bra och därför är de också värda att bevaras.

Vid anblicken av ett väl avvägt och formgivet plagg, hus, bil, cykel, instrument eller vad det månne vara känner jag någon slags inre harmoni och vid motsatsen ett obehag. Det kan såklart också vara ett nytt föremål men jag tror att gömt i gammal form finns ackumulerad kunskap om vad som är behagligt för ögat. Vad som är skönt.

Gene Tierney

Jag såg filmen Laura från 1944 häromdagen. Gene Tierney som spelar huvudrollen som den mystiska Laura Hunt är en oerhört vacker kvinna tycker jag. Jag älskar verkligen de tidiga 40-tals frisyrerna hon har i början av sin karriär. Men som ofta är fallet är inte skönhet lika med lycka. Som extramaterial till filmen följde dokumentären om Genes liv; A chattered portrait. Se den om ni får möjlighet! Den här tjejens liv rymmer nog med sorg och glädje för tio liv. Kärlekshistorier med John F Kennedy och Aly Khan, runinerad av sin egen far och flera perioder på mentalsjukhus. Trots alla svek och motgångar verkar hon haft ett väldigt varmt och stort hjärta. Oleg Cassinin som var hennes man i tio år och även gjorde många av hennes vackra filmkostymer verkar ha varit en vän som följt henne genom hela livet.

Beatnicks!

Jag såg Beat Girl igår. Så gruvligt snygga dom är i sina stora tröjor/skjortor och cigarettbyxor. Jag håller på och jobbar på ett par sådana byxor. Går att variera i det oändliga med olika roliga tyger.



Det gäller att få till ett riktigt bra mönster bara. Klurigare än man kan tro när det gäller brallor.

Fyra fantastiska filmer!

Spänning och drama för höstkvällar i soffan. En fin vän till mig har försett mig med fantastisk film i över ett år och jag vill dela med mig av mina favoriter. Här på temat thriller. Det kommer mera!



En mycket tidig zombiefilm. Vackert filmad med musikinslag som naglar sig fast i minnet. Modern och daterad på samma gång men fängslande.



Det goda mot det onda. En man med ett starkt budskap tatuerat över knogarna och en otäck agenda.



En film som ingen annan film. Totalt oförutsägbar. Futuristisk domedagsstämning i kalla krigets anda.



Förvånansvärt snygga "specialeffekter". En skrämmande vision om vad människans egen påverkan på naturen kan resultera i.

Freaks av Tod Browning!

Se den! Ett mästerverk från 1932 som skakade sin samtid så pass att mycket av det ursprungliga materialet klipptes bort och har gått förlorat för eftervärlden. Människor som vanligtvis gömdes undan placerades på vita duken. Den eviga diskussionen om inre och yttre skönhet ställs på sin spets. Browning jobbade själv på cirkus och sideshows innan han blev regissör.

Jag köpte den här filmen av min kollega på Rundgång. Han har massor med intressanta titlar inne för jämnan till en billig penning!

Bette Davis eyes

Man kan lätt konstatera att vi människor påverkas starkt av vår uppväxt. Så var det nog med Bette Davis i allra högsta grad. Hennes föräldrar skiljde sig när hon var liten flicka nån gång på 20-talet vilket var en stor skandal på den tiden. Fadern sägs ha varit en hård och känslokall man. Hennes mor tog hand om de två döttrarna och försörjde dem genom att arbeta som fotograf. Hon såg också till att Bette fick den utbildning hon önskade för att kunna uppnå skådespelardrömmen. Det måste ha varit ruter i den damen. Ruter som Bette förde vidare i sitt liv.



Jag såg trillern What ever happened to baby Jane igår och Bettes karaktär där är helt fenomenalt obehaglig. I en tid när klassisk skönhet var på modet gjorde Bette sig en karriär genom att våga spela elaka, neurotiska och fula roller. Kronan på verket är den hårsminkade och sinnesjuka baby Jane. Bette gav alltid allt och på ett kaxigt och uppkäftigt sätt. Så blev hon också en banbrytare för kvinnliga karaktärsskådespelare och den första kvinnan att hedras med American Film Institutes Lifetime Achievement Award. Enligt henne själv är det bara arbete och vassa armbågar som kan ge långvarig lycka och framgång. Mänskliga relationer kan man inte förlita sig på. Busy fingers are happy fingers.

Jag ser fram emot att se fler av hennes filmer. All about Eve blir nog näst i tur om jag kan få tag på den.

Flitiga händer

Jag är väldigt glad i gamla tidskrifter och för ett tag sedan stötte jag på en som jag inte tidigare sett. Såklart införskaffade jag så många som plånboken tillät. Den gavs ut 1934-40 och var ett slags medlemstidning för Husmoderns Stick- och virkklubb. De jag har är från 1937 och har så många fina bilder att jag nästan blir lite illamående. Jag skulle vilja ha tid att sy upp allt! Jag måste komma på ett sätt att samla mina idéer så de inte rusar runt i huvudet på mig. Jag kan ju inte somna om kvällarna!

Det var ingen liten press som låg på kvinnor på den tiden Flitiga händer kom ut heller. De förväntades ekipera sig själva och hela familjen. Uppförandet och beteendet skulle alltid vara oklanderligt liksom hemmet. Vissa saker är dock desamma då som idag. Samtliga annonser handlar om hur du ska få vackrare hy, skinande hår, snyggare figur och så vidare. Jag är så innerligt trött på all reklam som säger att man inte duger som man är.

För er som gillar kläder från sent 30-tal kan jag rekommendera filmen Försoningen. Jag har velat se den ända sedan 2007 då den kom och jag såg den här gröna klänningen i en trailer. Det blev av för nån dag sedan och storyn var ju romantisk och fin och sådär men kläderna!!!!!!!! Oj oj oj.

Audrey Hepburn

Jag såg Breakfast at Tiffany's för första gången i helgen! Jag förstår inte hur jag kunnat missa denna underbara film. Bilden är från min favoritscen där Audrey Hepbrun sitter och stickar under ett uppstoppat tjurhuvud. Lägg märke till katten som sitter och tittar på. Det hon stickar blir lika stolligt som hennes rollkaraktär den bedårande miss Holly Golightley. En av replikerna lyder som följer.

-I have this strange feeling, 
-that the blueprints and my knitting instructions got switched.
-I may be knitting a ranch house.

Jag blev såklart sugen på mer och ska snarast möjligt lägga vantarna på Funny Face 
där Audrey spelar mot ingen mindre än Fred Astaire. Såhär tjusig är hon i sina 
balettinspirerade kläder i den filmen. Min filmlangare The Math tipsade mig om
denna rullen. Han kan mycket annat än film också. Kika in på hans blogg.


Audrey Hepburn älskade kläder och visste vad hon klädde i. Tidigt upptäckte hon den
då okände designern Hubert de Givenchy. Han i sin tur trodde det var superkändisen
Katherine Hepbrun som frågade efter honom men fick nöja sig med Audrey!


Den här underbara klänningen kommer ur deras samarbete och är också hämtad ur en scen från
Breakfast at Tiffany's.

Med en tidsmaskin...

...skulle jag kunna göra inköpsresor bakåt i tiden och fylla min butik med allt det snyggaste från olika perioder. En våt dröm.




I Mannequin från 1987 spelar Kim Cattrall skyltdocka som på nätterna vaknar till liv och lever rövare i en galleria. Jag älskar filmer som utspelas i gamla butiksmiljöer. Tänk att få kliva in och se sig omkring.

Just nu har jag butiken full med newoldstock. Det mesta är tillverkat i Sverige mellan 60-80 tal och allt är nytt och oanvänt. Fast gammalt. Om jag kunde skulle jag behålla allt själv men se det går inte. Här nedan syns en av klänningarna som finns till salu. Fint foto av Lisa Arfwidsson. Stencool modell Ulrika.



Jag hoppas jag drömmer inatt. Om en affär fylld från golv till tak med blommiga klänningstyger.