Man kan lätt konstatera att vi människor påverkas starkt av vår uppväxt. Så var det nog med Bette Davis i allra högsta grad. Hennes föräldrar skiljde sig när hon var liten flicka nån gång på 20-talet vilket var en stor skandal på den tiden. Fadern sägs ha varit en hård och känslokall man. Hennes mor tog hand om de två döttrarna och försörjde dem genom att arbeta som fotograf. Hon såg också till att Bette fick den utbildning hon önskade för att kunna uppnå skådespelardrömmen. Det måste ha varit ruter i den damen. Ruter som Bette förde vidare i sitt liv.
Jag såg trillern What ever happened to baby Jane igår och Bettes karaktär där är helt fenomenalt obehaglig. I en tid när klassisk skönhet var på modet gjorde Bette sig en karriär genom att våga spela elaka, neurotiska och fula roller. Kronan på verket är den hårsminkade och sinnesjuka baby Jane. Bette gav alltid allt och på ett kaxigt och uppkäftigt sätt. Så blev hon också en banbrytare för kvinnliga karaktärsskådespelare och den första kvinnan att hedras med American Film Institutes Lifetime Achievement Award. Enligt henne själv är det bara arbete och vassa armbågar som kan ge långvarig lycka och framgång. Mänskliga relationer kan man inte förlita sig på. Busy fingers are happy fingers.
Jag ser fram emot att se fler av hennes filmer. All about Eve blir nog näst i tur om jag kan få tag på den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Jag vill veta vad du tycker!