Tvättråd!

Häromdagen fick jag besök av Olivia som tillsammans med Cissi ligger bakom Stockholmsbutiken Cissi och Selmas egen klädlinje. Den första kollektionen släpptes i våras och var imponerande. Ser fram emot att se vad de hittar på i höst. Det är så roligt att få prata lite med någon som jobbar med samma sak. Något vi är helt överens om är att vi vill skapa kläder som ska hålla att bruka länge både kvalitetsmässigt och modemässigt.  

En faktor som påverkar plaggets livslängd är såklart hur det vårdas även när det inte bärs på kroppen. Precis som Cissi och Selma vänligt nog skriver ut på sina tvättråd är det allra bästa rådet att bara tvätta när det är absolut nödvändigt.

Vattenånga är användbar för att få bort doft. Viskosplagg lämpar sig t ex bra att hänga in i badrummet medan du duschar. Tyngden i tyget hänger med hjälp av ångan dessutom ut skrynklor.

Vädra ut lägenheten är skönt när det känns instängt. Samma gäller för kläder och andra textilier. Häng upp kläder på galge i drag från fönster och spara en tvätt.

Plagg med stretch, såsom de flesta jeans som säljs nuförtiden, tål inte höga temperaturer. Plasttrådarna torkar ut och plagget förlorar sin flexibilitet. Hängtorka plagg med elastantrådar istället för att köra dem i torkskåp eller torktumlare så håller de längre. Det här är även ett sätt spara på miljön. Det gäller bara att planera sitt tvättande lite bättre. Hemma hos mig hänger det alltid tvätt över möbler och dörrar. Det vill säga om man inte har möjlighet att hänga sin tvätt ute.

Bild lånad från fotobloggen "Tid torkar tvätt".

När man hänger tvätten kan man passa på att sträcka den lite. Många tyger kan försiktigt dras till sin ursprungliga form i blött tillstånd. Kragar och manschetter kan sträckas till för den som inte gillar att stryka. Tänk även på att tvätta liknande plagg tillsammans. Jeans tillsammans med ömtåligare plagg kan göra skada vid centrifugering.

För att ta bort fläckar använder jag i stort sett bara diskmedel. Billigt, lätttillgängligt och löser fett som oftast är det som gör en fläck svårlöslig. En fläck kan bli lättare att få bort om du inte låter den torka in innan tvätt. Att hälla för varmt vatten på är också en dum idé. Värmen kan göra att missfärgningar fixeras. Börja istället med kallt eller ljummet vatten.

Några tips från mig som i ärlighetens namn är av åsikten att tvätt ska ta så lite tid i anspråk som möjligt =).

Lösning på ett I-lands problem.

Jag vill slå ett slag för en liten men bra produkt vi har i butiken. Om jag adderade tiden jag lagt på att leta efter försvunna hårnålar skulle det bli en deprimerande siffra. De gömmer sig alltid när man har bråttom och dyker upp när man inte behöver dem. I ett parti från en gammal smyckegrossist som jag köpte upp fanns ett stort gäng med hårnålskartor från 50-talet. Fina tänkte jag men säkert inte så praktiska. De flesta var gråa dessutom!?

Så i ett ögonblick av nöd fick jag för mig att prova dem själv. Och! De sitter som en smäck, glider inte, inga plastpluttar som lossnar och grått göms perfekt i blont hår. Det borde jag räknat ut för länge sedan. Har jag inte en tråd som matchar ett tyg använder jag ofta en neutralt grå istället. Bäst av allt är att jag har obegränsad tillgång på de här spännena. Finns även i svart för mörkhåriga och så det räcker till dig. En femma per karta!

Textilrikets hemligheter

Jag har läst den här boken nyligen som behandlar och beskriver textila företag som är aktiva i Sverige idag. De flesta av dem har någon form av produktion kvar på hemmaplan. Främst då väverier för teknisk textil.

Samtidigt som det är väldigt spännande att läsa om de här företagens historia och nutida verksamhet så blir jag ändå nedstämd av det samlade intrycket som deras verksamhetsberättelser ger.

"Om vi slutar att växa är det som att ta första steget bakåt." Säger en representant för New Wave Group som är ett relativt nystartat och otroligt framgångsrikt företag med en stor marknadsandel inom profilkläder. Vidare sägs det att vi ska se det som att vi i Sverige kommit väldigt långt i utvecklingen då vi har så lite tekoindustri kvar. Detta för att textilindustrin är den första som når ett icke industrialiserat land. Så oerhört cyniskt tänker jag då. Var ska produktion till slut ske om den fortsätter att nedvärderas till lägst i hierarkin och vilket lands folk ska utföra detta dåligt betalda slitgöra så att företagskoncerner i vår del av världen ska kunna fortsätta växa?

När blev det omöjligt att bygga upp och låta sig nöjas med ett medelstort företag som går med vinst och kan betala ett gäng anställda och ge ägare lite utdelning? Varför måste utveckling ske på ett sätt som innebär att företag köps upp av större koncerner. Äta eller bli uppäten.

Under tidigt 1900-tal ploppade små rörelser upp här och var i vad som skulle komma att bli olika textila centra i Sverige som t ex Sjuhäradsbygden öster om Göteborg . Specialisering var framgångsreceptet. Antingen stickade man underkläder, vävde linnedukar, sydde arbetskläder och så vidare. Entreprenörer hade inte långt från idé till handling. Köp en maskin, börja tillverka i hemmet och om det går bra investera, bygg ut och anställ. Tillverkning gick från lönesömnad av hela plagg i hem på uppdrag från grossist till löpandebandproduktion i fabriker. Detaljhandeln var stark och i små samhällen fanns oberoende klädhandlare som köpte in det de tyckte var snyggt och trodde på. Mellanhänderna var inte så många och fraktsträckorna korta. I många år där mellan 1930 och 1960 talet löpte det på i ett stabilt och lugnt tempo. Visserligen föddes, växte, köptes upp och gick företag i graven även vid denna tid men ägandet låg ändå aldrig långt från verksamheten och produktionen inte långt från slutkund. Ägande och företagsledande var många gånger detsamma. Så fungerar det oftast inte längre.

Ett undantag är bröderna Ulf, Lars-Erik och Göran Göthager som driver Ivanhoe (tidigare Gällstad Ylle) i Gällstad sveriges trikåcentrum. Företaget startades 1946 och använder sig nu av sin historia för att sälja sina produkter. Kunskap nedärvd i generationer både hos företagsledning och personal. Konkurrens från låglöneländer har såklart tvingat även dem till förändringar men 20 anställda finns kvar på hemmaplan. Största delen av produktionen sker i Estland. Det är en mycket intressant paradox att detta företag där ingen av de anställda har adekvat högskoleutbildning är en del av stickakademien som utbildar elever vid Textilhögskolan i Borås genom praktisk tillämpning. Studenterna kommer med nya idéer och företagen med erfarenhet. Mycket av denna sortens kunskap har gått förlorad i Sverige. På andra sidan Östersjön finns den kvar i mycket högre grad. Låt oss bara hoppas att konsumenternas medvetenhet om kopplingen mellan pris och arbetsvillkor ökar i takt med löneläget i länder som Estland, Lettland och Litauen.

Rosemary's baby

Inte nog med att Mia Farrow bär och föder djävulens barn i filmen Rosemary's baby av Roman Polanski. Hon gör det i bästa 60-tals stil och med ikonfrilla. In the name of satan I command you to see this movie!

The Rag Trade

Kommer ni ihåg teve serien Fredrikssons fabrik med Magnus Härenstam i en av huvudrollerna? Jag gillade att titta på den när jag var liten. Konstigt för den lär väl ha varit på gränsen till outhärdlig. Men det var nog att den utspelade sig på en syfabrik som jag gillade. Det finns visst en brittisk föregångare till den som verkar snäppet bättre! The Rag Trade.

Den här borde du läsa sa min vän!

Det har varit mycket 60/70 tal i huvudet på mig på sistone. Jag har snöat in på svensk progg och hittade därigenom Nynningens minst sagt kritiska låt om Algots i Borås från 1976. De anklagas både för nazistkopplingar samt att utnyttja sina anställda. Algots var en av de stora klädtillverkarna i Sverige som jag skrivit om tidigare här. Jag inser lite smått att jag haft en romantiserad bild av vad svensk tekoindustri var. Efter att ha läst "Det är rätt att göra uppror" förstår jag lite bättre.


Mah-Jong startades av en grupp på tre kvinnor som ville vända uppochner på hela svenska folkets begrepp om mode och kläder. De ville skapa antimode i ett demokratiskt företagsklimat. Bara det är ett väldigt ambitiöst mål. Därtill skulle varken arbetare eller jord fara illa på vägen. De värnade om den svenska tekoindrustrin och förlade all sin produktion här. Detta under en tid när svensk teko var på stark tillbakagång och billiga kläder började importeras från låglöneländer. Stark profilering genom återkommande mönster och modeller var deras affärsidé. Några av deras klassiker som ni ser här under är faktiskt i produktion än idag av Vamlingbolaget där Kristina Torsson är konstnärlig ledare. Hon var en av de tre som startade Mah-Jong. Vamlingbolagets kläder tillverkas helt och hållet på Gotland i ett gammalt mejeri troget Mah-Jong ideologin.


Jag tycker om hur Mah-Jong utvecklades från poppig och färgstark 60-tals look till diskbänksrealism under 70-talet. Att sälja kläder på postorder och göra bilderna svartvita trots att färgfoto fanns tillgängligt är beundransvärt envist. Postorderkatalogerna verkar ha varit lika mycket politisk propaganda och information som reklam för själva produkterna. De ville mer än att bara göra kläder. De hoppades att människorna som bar dem skulle bli förändrade. Velourmannen var deras skapelse.



Beundransvärt men kanske också en omöjlig ekvation för ett företag som agerade på den fria marknaden tillsammans med betydligt mer profithungriga konkurrenter. Men de envisades tills konkursen stod för dörren. En sista insats gjorde de när de engagerade sig för sömmerskorna vid Algots nord i kampen för att rädda deras jobb. Textilarbetarna landet runt hade länge fått betala priset för arbetsgivarnas kamp för överlevnad. Något av en hopplös kamp förstår man så här i efterhand när man ser hur klädindustrin utvecklats sedan 80-talet.
Eller finns det kanske en annan väg att gå? Inte tillbaka till hur det var men in in något nytt där man just som Mah-Jong tänker sig konkurrerar med något annat än låga priser. Jag hoppas att tiden är mogen för det nu. Att människor kan tänka sig att ändra sitt sätt att konsumera kläder. Betala mer för färre plagg som håller längre både i modegrad och i fråga om hur slitstarka de är.

De något suddiga bilderna är ur "Det är rätt att göra uppror". Skaffa den och läs den om du liksom jag är intresserad av kläder och historia. Jag fick låna den av en fin vän som också är en mycket begåvad textil- och grafisk formgivare. Surfa vidare och se lite av vad hon jobbar med i sitt företag Alarm.

Hundra svenska år.

Ni har väl inte missat de fina programmen som går på måndagar som följer utvecklingen i Sverige under 1900-talet. Olika teman var gång. Del två handlar om mode. Se det här på SVT play omedelbart. Hans Villius kommenterar. Bara det är ju grate.

The pigtailed killer!

När det blir vår och sommar har man inte lika mycket tid över för film men igår såg jag den här fantastiska rullen. Rekommenderas varmt. Creepy!

Klänning Anna

Vi presenterar stolt. Första produktionen för vårt eget märke Bergelin. Klänningen Anna. Hitta den på vår webbshop eller hos någon av våra återförsäljare.







Ett stort tack till vår skickliga fotograf Lisa Arfwidson och modell Julia Mai . Styling och hår Martina Röed.

Marias retrobutik i Kalmar!

Jag var på besök i Kalmar i veckan och snubblade då över den relativt nyöppnade butiken Marias Retro. Tjejen som driver den har verkligen känsla för hur man gör en butik inbjudande och mysig. Det kan ju ha något att göra med att hon själv har ett väldigt inbjudande sätt. Vi kom till att börja prata om både det ena och det andra. Inom kort kommer våra klänningar från Bergelin och smycken från Stand Up Girl att finnas till salu här.




Butiken är väl värd ett besök och jag tror jag vågar lova ett mycket trevligt bemötande. Vill ni läsa mer om Maria och hennes butik kan ni göra det här på hennes blogg.

Paket på väg!

Lägger Du en order på webshopen kommer ett sånt här paket på posten ett par dagar senare =). Vill Du bara köpa något litet som ett par örhängen t ex går frakten endast på 25 kr. Inget att tveka på med andra ord. Välkommen!

Fotografering var de ja!

Bergelin är som bekant vår egen klädlinje. Vi kan med glädje konstatera att vi nu funnit en mer än kompetent samarbetspartner som kan sy upp åt oss. Detta innebär att vi har möjlighet att nå ut till fler! Först ut är klänningen Anna i marinblått eller lysröd med vita prickar. En klassiker som sitter snyggt på alla och aldrig blir omodern. Här är några bakom-kulisserna-bilder från fotograferingen vi gjorde i förra veckan.


Julia Mai som så fint pekar ut på kartan var vi befinner oss modellar. Kolla in vad hon pysslar med annars här. Den eminenta fotografen är Lisa Arfwidson vars alster ni kan spana på här. Inom kort kommer klänningarna upp på webshopen och till en butik nära dig. Fler bilder från fotograferingen utlovas dessutom. Håll korpgluggarna öppna. Den vackra gamla kartan fick vi låna av våra grannar på Studio Möllan.

Åh nej inte en filt till...

Jodå. Den låg där så oemotståndligt fin och väntade på mig för en billig penning. Ingen märkning som skvallrar var den har sitt ursprung tyvärr men vacker är den.

Den ovanligt formade stråväskan fyndade jag i helgen och den ska såklart få följa med mig till stranden i sommar. Dom som känner mig vet att jag gärna spenderar mina lediga dagar där med tårna i sanden. Bra läsning, skor som skyddar mot den stekheta sanden samt något att knapra på är trevligt att ha med sig. Tack för de fina gåvorna. Solglasögonen och örhängena finns att köpa i butiken och webshopen. Bikiniöverdel från 50-talet som sitter förvånansvärt bra ska få stå förlaga för fler. Bara tiden vill räcka till.

På senaste tiden har jag börjat känna starkare för vissa frågor. Det är mycket konkurrens oss kvinnor emellan. Det skulle inte behöva vara så tycker jag. Vi borde hålla ihop och hjälpa varandra. Jag köpte med mig den här skivan hem igår. Det är musik från en teateruppsättning som behandlar kvinnors kamp för jämställdhet från år 1919, då lika rösträtt inrättades i Sverige, och femtio år framåt. Den gavs ut 1975 och är väl rätt präglad av sin tid men är i alla fall fri från destruktivt manshat. Många fina texter på den som tar upp en önskan om gemenskap mellan kvinnor.

Tidsvers 1947

Jösses flickor öppna famnen
vi ska knyta vänskapsbanden
och för gott begrava alla svärd.
Kvinnor här från alla länder
ska med sina egna händer
bygga upp en ny och bättre värld.
Barnen ska vi lära allt vi vet
visa på vår egen enighet
nyttan av en solidaritet.

Svart svart noir

Ahhhh! Hur kunde det ta mig så många år att hitta fram till den underbara changern inom film som kallas noir! Dramatik, hårdkokta snutar, tuffa kvinnor, kvicka repliker, farlig kärlek, urtöntiga filmkyssar utan tunga och massor med snygga kläder. Tur att det finns så oändligt många så de inte tar slut heller. Senast sågs Road House där Ida Lupino gjorde starkast intryck. Vilken dame! Lite bilder på henne här nedanför. De två första från ovan nämnda film. Den sista är helt otroligt fin och går visst att köpa här.

Ni känner väl till Gustaf Frödings dikter?

Tröst

När sorgen kommer, som när natten skymmer
i vilda skogen, där en man går vill,
vem tror på ljuset, som i fjärran rymmer,
Och sken som skymta fram och flämta till?
På skämt de glimta och på skämt de flykta,
vem tar en lyktman för en man med lykta?

Nej, sörja sorgen ut, tills hjärnan domnar
i trötthetsdvala är den tröst vi fått
- det är som vandrarn, som går vill och somnar
på mossans mjuka dun och sover gott.
och när han vaknar ur den skumma drömmen,
ser morgonsolen in i skogens gömmen.

De gode och de ädle

Jag vill ej vara ädel, jag vill ej vara god,
de gode och de ädle de ställa upp sin stod
i skönaste belysning på högsta piedestal
med inskrift om bedrifter i hörnet av sin sal.

Sen stå de och betrakta sin älskliga bild,
hur ädel är ej minen, hur god och blid och mild,
de tänka i sitt hjärta: Si, allt är ganska gott!
- men bakom står Hin onde och hostar så smått.

En kärleksvisa

Jag köpte min kärlek för pengar,
för mig var ej annan att få,
sjung vackert, I skorrande strängar,
sjung vackert om kärlek ändå.

Den drömmen, som aldrig besannats,
som dröm var den vacker att få,
för den, som ur Eden förbannats,
är Eden ett Eden ändå.

Dikterna hämtade ur Nya Dikter först publicerad 1894. På bilderna Albert Engström, Gustaf Fröding och Verner Von Heidenstam.

Det finns ingen som har behandlat svenska språket så väl. Han levde ett tufft liv och hade därför en djup och mörk brunn att ösa inspiration ur. Underbart hårt och vackert precis så som jag gillar det bäst.

Om att leva sitt liv fullt ut!

Vad driver en människa till stordåd och äventyr och en annan till att aldrig lämna hemmets trygghet? Hur kommer det sig att visionen om ett komplett liv kan skilja sig så från person till person? Det är så fascinerande. Jag har skrivit förut om Thor Heyerdahl och hans resor över hela världen i äkta Indiana Jones stil. Nu läser jag hans memoarer!


På bilderna ser ni Thor och hans första fru Liv som gifte sig hemma i vardagsrummet hos Livs föräldrar för att sedan ge sig iväg till Polynesien och ön Fatu Hiva. Där bodde de i en hydda i skogen i ett år med en gammal kannibal som närmsta granne. Det här var 1937 mina vänner och bara resan dit tog ett par månader! När de blev landsatta på ön av ett handelsskepp visste de inte hur eller när de kunde ta sig därifrån igen. Nog för att Thor är en driftig och företagssam man men jag blir än mer imponerad av Liv. De fortsatte att resa tillsammans och fick barn under tiden. Det måste varit bra med ruter i Liv.

Elddopet!

Så var det då bevisat en gång för alla att skoreparatören som håller till inne på gamla Leonardogallerian, nuvarande Mitt Möllan, är den bäste inom sitt skrå i stan. Trots att hans omgivning numera ser ut som en övergiven byggarbetsplats kämpar han på och håller minst sagt hög standard i sin kasnytt. Jag läste i Södra Innerstadstidningen för ett tag sen att han tappat kunder sedan gallerian tömts på andra hyresgäster. Inte undra på det! Så har ni skor som skall lappas i hop. Gå dit! Han är duktig, snabb och tar inte mer betalt än jobbet är värt. Här ser ni en bild på hans handywork. Kängorna som var bortom all räddning är nu "som nya" citat från den sympatiske herren själv =). Just det, han gör kopior på dina nycklar också!

To kill a mockingbird

Då var det dags för ett filmtips igen. Ännu en av dessa fantastiska filmer som jag fått levererad av min gode vän cineasten. Vad har gjort för att förtjäna sådana vänner =).

Den kan kännas lite mossig till att börja med men efter ett tag förstår man att det är en del av känslan som de vill skapa. Ett tidsdokument över 30-talets sömniga södern sett från ett syskonpars perspektiv. Naivitet och trygghet existerar på samma plats och tid som ohygglig grymhet och trångsynthet. Många scener utspelar sig på husens verandor. Det var där man umgicks med varandra. Ingen tv fanns som fick folk att stänga in sig om kvällarna.

Öppningsscenen, pojkflickan Scout och Gregory Peck som ensamstående pappan Atticus är bäst. Barnen kallar sin far vid förnamn vilket inte var vanligt vid den tiden. Jag minns att jag tyckte det var exotiskt om någon av mina kompisar gjorde det och ganska länge var jag osäker på vad mina egna föräldrar egentligen hette =).

Med följde filmen om hur de gjorde filmen! Jag gillar extramaterial. Barnskådespelarna som faktiskt är trovärdiga i sina roller bråkade konstant med varandra under inspelningen. Syns på bilden här!

En kompass mot skönhet

Att vara nostalgiskt lagd kan många gånger vara rätt plågsamt. Det oundvikliga förfallet av allt materiellt runtomkring blir ett sorgligt skådespel och fantasin skenar lätt iväg med en. Jag vill att allt ska vara som det varit och få förbli så. Hellre skrapa och måla om än slänga och köpa nytt. Eller skaffa något som redan har en historia och bygga vidare på den. Var den här känslan kommer ifrån har jag undrat många gånger. Varför fästa sig så vid det som varit?

Så såg jag k-special "En kompass mot skönhet" om Lars Sjöberg som samlar på gamla hus. Han har en teori om att skönhet är universell och kan kännas igen av alla människor. Det gyllene snittet är en äldre tanke med samma innebörd. Sjöberg har lagt fem decennier på att köpa, restaurera och framförallt bevara rivningshotade hus. I dokumentären får man se hur Sjöberg far runt till sina olika projekt och för en ojämn kamp mot växtlighet och andra element som sliter på de gamla byggnaderna. Jag förstår hans drivkraft men är väldigt imponerad av att han faktiskt också agerat efter den. Vackra saker får oss att må bra och därför är de också värda att bevaras.

Vid anblicken av ett väl avvägt och formgivet plagg, hus, bil, cykel, instrument eller vad det månne vara känner jag någon slags inre harmoni och vid motsatsen ett obehag. Det kan såklart också vara ett nytt föremål men jag tror att gömt i gammal form finns ackumulerad kunskap om vad som är behagligt för ögat. Vad som är skönt.

Gene Tierney

Jag såg filmen Laura från 1944 häromdagen. Gene Tierney som spelar huvudrollen som den mystiska Laura Hunt är en oerhört vacker kvinna tycker jag. Jag älskar verkligen de tidiga 40-tals frisyrerna hon har i början av sin karriär. Men som ofta är fallet är inte skönhet lika med lycka. Som extramaterial till filmen följde dokumentären om Genes liv; A chattered portrait. Se den om ni får möjlighet! Den här tjejens liv rymmer nog med sorg och glädje för tio liv. Kärlekshistorier med John F Kennedy och Aly Khan, runinerad av sin egen far och flera perioder på mentalsjukhus. Trots alla svek och motgångar verkar hon haft ett väldigt varmt och stort hjärta. Oleg Cassinin som var hennes man i tio år och även gjorde många av hennes vackra filmkostymer verkar ha varit en vän som följt henne genom hela livet.