Det är kanske lite märkligt men det finns inget som får mig att gå igång så som berättelser/bilder eller allra helst äkta varor från den nu i stort sett helt nedlagda svenska tekoindustrin. Ni som tittar in här på bloggen ibland har nog inte kunnat undgå att lägga märke till detta.
Jag läser all dokumentation jag kommer över och studerar bilder som kan ge ledtrådar om hur det kunde se ut med lupp. Njutningen är total när jag får hålla ett oanvänt plagg från en svunnen tid med etiketterna från fabriken kvar. Jag tröttnar aldrig. Det är som att resa lite i tiden.
Det är något alldeles särskilt när det är just kläder som tillverkats här mitt i de miljöer där vi rör oss. I Malmö som är en gammal industristad känns det särskilt påtagligt. Det förflutna har alltid fascinerat mig i en värld där alla vill skynda på framåt. Och det här förflutna är så nära att jag precis missat det. Ungefär när jag föddes stängdes de sista större textilfabrikerna ned runt om i landet.
För något år sedan köpte jag in ett stort parti oanvända varor från en butik som varit verksam i Skåne i ca 30 år. Av sonen till kvinnan som haft butiken fick jag veta att han som liten fick följa med om kvällarna efter stängning och åka runt till fabrikörer i Skåne, Småland och Blekinge för att göra inköp. Man kunde göra så då. Handla direkt från lagret på fabriken. Det var andra tider det.
Om jag fick som jag ville skulle jag producera mina kläder i en egen fabrik här på hemmaplan och ta emot butikskunder direkt på kontoret. Men man kan inte alltid omedelbart få det som man vill ha det. Istället för att kasta in handduken får man då istället göra det bästa av de förutsättningar som finns. Efter flera mer eller mindre misslyckade försök med produktion både i fjärran östern och på hemmaplan blev det tillslut ett samarbete med ett anrikt företag på andra sidan Östersjön.
Bergelin är vår klädlinje med vilken vi vill återskapa just den där känslan av förr. Då menar jag inte förr som i parodi eller bakåtsträvande. Det är nog snarare så att jag vill ta vid där det slutade. Jag hämtar min inspiration från formgivning och hantverkare i generationerna före mig och sätter sedan min egen prägel på alltihop. Plaggen ska hålla länge och i min fantasi förhoppningsvis kunna säljas igen som vintage om 30 år. Genom att bromsa in tempot och jobba efter grundmodeller som återkommer i nya skepnader säsong efter säsong kan vi göra en insats för en mer hållbar konsumtion hoppas jag.
Produktionen av våra kläder sker nu i Litauen där klädtillverkningen faktiskt aldrig stannat av. Just den fabriken vi använder oss av har varit verksamma sedan 1952. En fantastisk prestation. All den kunskap som finns ackumulerad där kommer oss och er som kunder tillgodo.
Till vår glädje samarbetar de även med DAF (Association of the deaf) och anställer personer med hörselskador och har därför fått status som socialt engagerat företag.
Det har tagit oss lång tid och vi har fått hantera många motgångar för att komma dit vi är idag men vi är stolta över vår prestation så här långt. Vi fortsätter att skynda långsamt framåt och samlar ivrigt på oss kunskap och erfarenheter. Jag ser med glädje fram emot vårt sjunde verksamhetsår och hoppas att ni kommer tycka om det vi har att erbjuda.
