To kill a mockingbird

Då var det dags för ett filmtips igen. Ännu en av dessa fantastiska filmer som jag fått levererad av min gode vän cineasten. Vad har gjort för att förtjäna sådana vänner =).

Den kan kännas lite mossig till att börja med men efter ett tag förstår man att det är en del av känslan som de vill skapa. Ett tidsdokument över 30-talets sömniga södern sett från ett syskonpars perspektiv. Naivitet och trygghet existerar på samma plats och tid som ohygglig grymhet och trångsynthet. Många scener utspelar sig på husens verandor. Det var där man umgicks med varandra. Ingen tv fanns som fick folk att stänga in sig om kvällarna.

Öppningsscenen, pojkflickan Scout och Gregory Peck som ensamstående pappan Atticus är bäst. Barnen kallar sin far vid förnamn vilket inte var vanligt vid den tiden. Jag minns att jag tyckte det var exotiskt om någon av mina kompisar gjorde det och ganska länge var jag osäker på vad mina egna föräldrar egentligen hette =).

Med följde filmen om hur de gjorde filmen! Jag gillar extramaterial. Barnskådespelarna som faktiskt är trovärdiga i sina roller bråkade konstant med varandra under inspelningen. Syns på bilden här!