Naturligtvis

Har vi även denna säsongen våra fina träskor från Nybrotoffeln i sortimentet. I år även i naturfärgat vegetabiliskt garvat skinn. Finns från och med idag i butiken och i webshopen.


Den här typen av läder blir bara vackrare ju mer man använder dem. Ett par riktig välanvända Knulps från 70-talet har Eva. Visst har de vacker patina!? Knulp det är riktiga flower power träskor det.

Novelty prints

Jag är ständigt på jakt efter bra tygleverantörer. Men hur bra de än är så har jag ännu inte hittat någon som gör tyger med så kallade novelty prints. Det finns tryckta retrotyger men de är oftast bara fåniga och väldigt klichéartade. Inte alls nymodiga och underfundiga som följande exempel var och är än idag.

Det här trycket med havs- och matmotiv heter "bon appetit" och är ett Associated Amerikan Artists tyg från 50-talet. Klänningen finns att köpa här hos Mainstreet Vintage.

Den här bilden hittade jag på någon av mina inspirationsrundor på nätet. Minns inte var bara. Tack för lånet Du som den tillhör i alla fall. Helt makalöst magnifik klänningsmodell och tyg med leoparder som leker med bollar. 30/40 tal.


Inte minst på badkläder från 40/50 tal hittar man novelty prints. Den här bikinin är bara för bra. Lånad från bloggen The fashion museum där man även kan hitta fler roliga badkläder.



Sist ut den finaste tapeten jag någonsin sett. Den sitter i ett gammalt vackert hus som tillhör en släkting till mig. Det mesta av interiören verkar vara orörd från någon gång på 50-talet. Tapeten satt i köket och var matchad med turkos köksinredning, foder och dörrar. Tack brorsan för hjälpen med bilden ;).

Vårkänslor och yllefiltar!

Med lite god vilja kan man känna att det ligger vår i luften. I alla fall här nere i Sveriges sydligaste delar. Här kommer lite bilder ur A-B, Wiskadals Fabriks katalog från 1949 som inspiration. Jag skulle vilja skaffa fler av sådana här kataloger men de ska visst vara ruskigt dyra. Jag tröttnar i alla fall aldrig på att titta i de jag har! Det vore roligt att få tag i nån äldre katalog från H&M, Haléns eller någon annan klassisk svensk postorderfirma. De har gett ut sådana längre än man kan tro.



Men när nu vinterkylan biter sig fast gömmer jag mig mellan mina ullfiltar tills vidare och drömmer om ljumna vindar. Här mitt senaste kap. En riktigt fluffig och fin filt från Habo. På Femtiotalsjakten gillar de också Habo filtar. För er som kanske tycker det känns lite läskigt att köpa begagnade filtar. Det går utmärkt att köra en sådan här filt i tvättmaskin på ullprogrammet utan centrifugering.

Halva jobbet

Efter att ha flyttat verkstan till mer praktiska och ljusa lokaler har jag kommit igång med att ta fram nya modeller igen. Här är första versionen av skjortblusen som jag nämnde i förra inlägget. Med inspiration av 50-tals förlagan, lång ärm med manschett och ficka med lock. Fin att stoppa ner. Fin att ha som utanpåskjorta. Fin att knyta. Jag är nöjd.




Men nu är bara halva jobbet gjort. Något jag fått lära mig den hårda vägen sedan jag började försöka lägga ut tillverkningen på fabrik. Det är svårt att hitta rätt samarbetspartner och få en kommunikation som fungerar så slutprodukten blir som man tänkt och till rätt pris. Men i det fall allt faller på plats är det bra att ha välgenomtänkta plagg på lut som bara väntar på att se dagens ljus.

Lånat från herrarnas!

Jag såg om Creature from the black lagoon från 1954 ikväll med min fina kompis Lisa. Den är föregångaren till många många många monsterfilmer och full med sekvenser man kan känna igen i senare produktioner. Fast nu var det inte det jag tittade efter denna gången! Jag jobbar med en ny skjortblus och Julie Adams visar upp just den modellen jag vill få till i den här filmen. För att vara på expedition på Amazonasfloden har hon väldigt många att välja på. Prickig, rutig, kakistyle, knytvariant med flera. De flesta bilderna jag hittade var tyvärr av henne i baddräkt. Inte så konstigt kanske men här är några exempel i alla fall.




Blusen är feminin men begränsar inte rörelsefriheten och påminner mycket om en klassisk herrskjorta. Kan varieras med lång eller kort ärm, dubbel eller en ficka och är fin att knyta i midjan. Lite jobb har jag kvar för att få till det rätta stuket men med inspiration från filmen ska jag nog få till det riktigt bra.

Svart svart noir

Ahhhh! Hur kunde det ta mig så många år att hitta fram till den underbara changern inom film som kallas noir! Dramatik, hårdkokta snutar, tuffa kvinnor, kvicka repliker, farlig kärlek, urtöntiga filmkyssar utan tunga och massor med snygga kläder. Tur att det finns så oändligt många så de inte tar slut heller. Senast sågs Road House där Ida Lupino gjorde starkast intryck. Vilken dame! Lite bilder på henne här nedanför. De två första från ovan nämnda film. Den sista är helt otroligt fin och går visst att köpa här.

Ni känner väl till Gustaf Frödings dikter?

Tröst

När sorgen kommer, som när natten skymmer
i vilda skogen, där en man går vill,
vem tror på ljuset, som i fjärran rymmer,
Och sken som skymta fram och flämta till?
På skämt de glimta och på skämt de flykta,
vem tar en lyktman för en man med lykta?

Nej, sörja sorgen ut, tills hjärnan domnar
i trötthetsdvala är den tröst vi fått
- det är som vandrarn, som går vill och somnar
på mossans mjuka dun och sover gott.
och när han vaknar ur den skumma drömmen,
ser morgonsolen in i skogens gömmen.

De gode och de ädle

Jag vill ej vara ädel, jag vill ej vara god,
de gode och de ädle de ställa upp sin stod
i skönaste belysning på högsta piedestal
med inskrift om bedrifter i hörnet av sin sal.

Sen stå de och betrakta sin älskliga bild,
hur ädel är ej minen, hur god och blid och mild,
de tänka i sitt hjärta: Si, allt är ganska gott!
- men bakom står Hin onde och hostar så smått.

En kärleksvisa

Jag köpte min kärlek för pengar,
för mig var ej annan att få,
sjung vackert, I skorrande strängar,
sjung vackert om kärlek ändå.

Den drömmen, som aldrig besannats,
som dröm var den vacker att få,
för den, som ur Eden förbannats,
är Eden ett Eden ändå.

Dikterna hämtade ur Nya Dikter först publicerad 1894. På bilderna Albert Engström, Gustaf Fröding och Verner Von Heidenstam.

Det finns ingen som har behandlat svenska språket så väl. Han levde ett tufft liv och hade därför en djup och mörk brunn att ösa inspiration ur. Underbart hårt och vackert precis så som jag gillar det bäst.