Katja of Sweden

Den här kvinnans pågående livsgärning är verkligen inspirerande och för mig ett bevis på vad man kan uträtta om man inte sätter upp osynliga "det låter sig inte göras" hinder för sig själv. Jag har läst mig till det jag skriver om här i boken Katja of Sweden mode och design utan gränser - en biografi skriven av Katja Geiger själv tillsammans med Lars Åhlander där även alla bilderna återfinns i betydligt bättre kvalité!

Karin Hallberg som var Katjas namn som barn och ogift föddes in i en kreativ bruksmiljö. Hennes far hade gått konstfack i slutet av 1800-talet och arbetade under hennes uppväxt som modellör på Skromberga-Ekeby keramikbruk. Fabriksmiljöerna var hennes lekplats och detta faktum kom att spela en stor roll i hennes yrkesliv.

Det var därför inget märkvärdigt med att Katja själv började läsa vid konstfack och därefter också blev den allra första eleven på Beckmans designskola för mode i Stockholm. Vid det laget var hon gift och hade fått ett barn. Driven av sin övertygelse gav hon sig trots det av till USA för att läsa vidare. Då vid Parsons school of design där en kvinna vid namn Claire McCardell gjorde det Katja drömde om. Det hon längtade efter var att få göra konfektion eller ready to wear för den moderna unga kvinnan. Paris var annars dit man åkte på den tiden och haute couture var området där man traditionellt uttryckt sig konstnärligt inom mode. Det är svårt att föreställa sig nu men på 1940-talet fanns ingen massproduktion av kläder. Mode var för de välbärgade och måttbeställdes från modehus.


Katja gjorde snabbt succé i Amerikat och fick sälja sin allra första kollektion till det stora varuhuset Lord & Taylor. En artikel i New York Times där Katjas kläder hyllades av en stor modeskribent gjorde henne berömd över en natt. På bilden står hon i sin lilla ateljé med kollektion nummer två och kunder på tråden. Hon var otroligt vacker och damp ner som en blond och begåvad ängel mitt i Hollywoodsocieteten och kom bland annat att umgås med Charlie och Oona Chaplin och Ingrid Bergman.

Här ses ett brev som Ingrid Bergman skrev till Katja för att tacka för blusarna hon skickat till henne och i all välmening föreslå några små förändringar angående längden på livet då det var ett problem för gängliga kvinnor med för korta blusar som inte ville förbli nedstoppade.

Sjukdom tvingade Katja tillbaka till Sverige där hon och hennes nye man filmregissören Rod Geiger kom att köpa en nedgången skånelänga i Huaröd. Det var början på en ny era för företaget Katja of Sweden. Tack vare det rykte som Katja redan skaffat sig i USA och modet att försöka fick hon och Rod amerikanska journalister och inköpare att vallfärda till Sverige och Huaröd för att gå på visningar. I mina öron låter det som det ultimata arrangemanget. Hon fick bo på landet. Hade fabrikerna som producerade hennes produkter inom köravstånd och företagskunderna kom till henne. Tänk er vilken prestation. På den här tiden fanns ju inget internet där man kunde sprida information eller snabbt slänga iväg ett email. På bilden ser man hur Rod förser de ditresta gästerna med mat i samband med en visning i Huaröd 1955. Gården blev även en samlingsplats för kreativa människor som kom och bodde där. Bland annat var grundaren av Marimekko, Armi Ratia god vän till familjen.


I Sverige hade fabrikörerna börjat tänka om och sökte efter designers med näsa för vad som låg rätt i tiden. Katja fick vid återvändandet erbjudanden från höger och vänster och bestämde sig till slut för att samarbeta med Malmö Mekaniska Trikåfabrik MMT. Delvis tack vare ett minne av hennes far som haft ett par särskilt slitstarka kalsonger från just denna fabrik. På bilden här nedanför ser man Katja i djupa funderingar mitt i maskinhallen på MMT.


Det måste varit en väldigt mäktig känsla att kliva in på ett sådant anrikt företag som producerat totalt outslitliga men lika icke flärdfulla underkläder i decennier och vända hela den tunga produktionen till att göra stickade modeplagg för medvetna unga kvinnor. Tillsammans tog de fram materialet 3T vilket gjorde det möjligt att tvätta och bära plaggen utan att de tappade formen. Samarbetet inleddes 1955 och varade i 20 år. Här följer några bilder ur den produktionen som också är typiska för hennes stil.



Gubbar, gubbar, gubbar överallt. Det var inte alla som gillade att hierarkierna vändes på ända när en flicksnärta tog rodret och satte direktörer på plats. Jag gillar kvinnor som vänder sig inåt och där hittar styrkan att ta för sig av det de har rätt till där och då utan fördröjning. Så skapas verklig förändring tror jag. Att organisera sig kan nog vara bra men det är också viktigt att våga ta plats på ett självklart sätt. Titta på den lilla charmiga filmsnutten från Katjas visning i Paris 1966 som blev en braksuccé och där några av hennes riktiga klassiker syns.



Ett annat företag som gärna ville samarbeta var skofabriken Gyllene Gripen i Eslöv. Ett uppdrag som Katja gladeligen tog på sig. På bilden här ser man verkligen hur hon stormtrivs med att befinna sig på plats på fabriken under tiden som modellerna tas fram. Även som skodesigner blev hon mycket framgångsrik och skapade med stor entusiasm bekväma och lekfulla skor till kvinnor som tidigare utan undantag varit fångna i högklackade pumps.


Det finns så mkt spännande i denna kvinnans liv att berätta om men det här är det som gjort starkast intryck på mig. Vill ni veta mer så kan ni t ex lyssna på henne sommarprata här. I boken får man också en närmare inblick i hennes privatliv och två inte helt okomplicerade äktenskap. På bilden nedan Katja med Rod, Anders från första äktenskapet och Lincoln och Christofer. Att hantera både familjeliv och en internationell karriär som Katja gjort i en tid då kvinnans roll och förutsättningar var helt andra än idag är djupt imponerande.