Algot Johanssson och jag hade nog inte blivit bästa kompisar!

Den här boken är både snygg och spännande läsning. Algots var som jag berättat om tidigare här och här en av de största klädproducenterna verksamma i Sverige. Företaget har sitt namn efter grundaren själv som började sitt företagande som runtvandrande knalle i början av 1900-talet. Algots hade som mest ca 4000 anställda. Detta var inte långt före konkursen 1977.
Grundaren släppte aldrig kontrollen över detaljskötseln. Företaget var hans skötebarn och bara han visste hur det skulle styras. Och det verkar ha styrts med järnhand. I sin kamp för att bli än mer framgångsrik beblandade sig Algots med nazism såväl som fackfientlighet, utnyttjande av sina anställda och skattepengar samt delade familjen i två stridande parter.
Jag hade inte blivit långvarig som anställd på den fabriken det är ett som är säkert. Omsättningen på anställda var extremt hög. En arbetare som inte var snabb nog vid det löpande bandet eller kanske ville ha lite ledigt gjorde man sig snabbt av med. Jag tror att Algot och jag hade råkat i luven på varandra omedelbart. Obstinata gubbar har alltid retat gallfeber på mig hur framgångsrika företagare de än är.
Jag får uppfattningen att det var det löpande bandets införande som gjorde arbetssituationen riktigt dålig. Det fanns inte längre utrymme för individuellt tempo eller skicklighet. Trivsamma arbetsplatser förvandlades till hetsiga miljöer där arbetsledaren i smyg kunde höja takten på bandet för att stegra produktionstakten. På bekostnad av arbetarnas hälsa och kvaliteten på produkterna såklart.
Trots dessa missförhållanden var Algots produkter var mans egendom och de var till och med kunglig hovleverantör. Konsumenten slog dövörat till för att kunna handla billiga produkter utan dåligt samvete. Inte helt olikt vad som pågår än idag eller vad säger ni?
På bilden nedan ser ni Algot Johansson i rollen som mysfarbror. Han ska även ha varit en slipad marknadsförare.

The Rag Trade

Kommer ni ihåg teve serien Fredrikssons fabrik med Magnus Härenstam i en av huvudrollerna? Jag gillade att titta på den när jag var liten. Konstigt för den lär väl ha varit på gränsen till outhärdlig. Men det var nog att den utspelade sig på en syfabrik som jag gillade. Det finns visst en brittisk föregångare till den som verkar snäppet bättre! The Rag Trade.

Rea eller inte rea? Det är frågan!

De flesta av oss reagerar positivt när reaskyltarna börjar dyka upp i vart och vartannat skyltfönster sådär runt midsommar eller efter jul. Hoppet om att fynda något man spanat in till en billig penning tänds. Jag upplever det också som att det är mer "riktiga" varor som säljs ut och inte bara gamla lagervaror som dammats av och plockas fram igen. Så visst finns det fyndchanser.

Frågan är då varför man inte vill ge butiken det priset de först begärt för varan? De har ju onekligen producerat något bra som du gärna vill ha. Det är klart har man inte råd så har man inte. Men i alla andra fall där köpkraften finns men inte motivationen?

För de stora butikskedjorna är det svårt att ha ett ömmande hjärta och arbetaren som sytt plaggen är inte det man tänker på där man står. Det drabbar ingen fattig. Men vad händer i produktionsländerna när tempot skruvas upp och priserna pressas? Det är något sjukligt i hela systemet som väl rimligtvis inom kort måste reformeras. Den största faran med många kollektioner per säsong följda av ständiga realisationer måste vara att det i slutändan innebär att ännu fler kläder produceras. Att detta sliter ut vår jord borde inte vara några nyheter för någon vid det här laget. Inte heller att vårt rent praktiska behov av kläder egentligen är mycket lägre än vårt mentala behov.

På Som Ny har vi i stort sett helt gått ifrån reor kopplade till säsongsvaror. Vi jobbar med att hitta produkter som är så pass bra och tidlösa att de utan problem går att sälja säsong efter säsong. En seglarstövel är en seglarstövel även om fem år precis som för tjugo år sedan men visst finns det även hos oss ett behov av prisjustering av varor som inte sålt till det pris vi hoppats på eller som ska gå ur sortiment.

En bra vara tycker vi du ska kunna handla i lugn och ro utan att oroa dig för om den tar slut innan du hinner slå till eller om den nästa dag finns för halva priset.

Rafflande läsning!

Det här är vad jag kallar rafflande läsning. Ett sådant tilltalande bokomslag och en riktigt läskande titel. Lite ironi där men trots att författaren och förläggaren gjort sitt bästa för att skrämma bort sina läsare så är innehållet spännande.


Jag funderar en del på hur det verkligen var att jobba inom teko i Sverige och här får man en god inblick i detta. Jag har t ex fått lära mig att textilarbetare tillhört samhällets lägsta klass från allra första början i Sverige. På manufakturverkens tid under 1700-talets merkantilism kunde människor tvingas att ställa sin arbetskraft till förfogande eller hotas med fängelsestraff för lösdriveri. Att hamna i fängelse kunde förresten likställas med att hamna i dåtidens textilindustri. I alla fall för kvinnor. Man sattes på "spinnhus" hette det och det var precis vad det låter som. Hårda bud.

Inte konstigt då heller att tekoarbetare var bland de första att slå sig ihop och starta fackförbund i Sverige.

Halva boken består av korta intervjuer med människor som berättar om sitt yrkesliv. De flesta ger en romantisk bild därav. De hyste respekt för sina stränga men "rättvisa" arbetsgivare. Hierarkierna var tydliga och ledning hade ett patriarkaliskt förhållande gentemot de anställda. Tempot var högt, arbetsmiljön dammig och arbetsuppgifterna monotona men sammanhållningen oftast god. De verkar ha haft roligt tillsammans medan de slet ut sig.

Att det inte finns några riktiga skräckhistorier kanske beror på att industrin lämnade landet innan den blev omänsklig? Jag forskar vidare. Nästa bok ut är ALGOTS - En teko-koncerns uppgång och fall. Spänningen är olidlig.

Ung rebell

Jag var helt säker på att jag sett den här filmen för det har väl alla? Eller är det samma med er som med mig? I så fall ta och se den en regnig dag. Inte alls som jag hade föreställt mig. Mycket bättre.



Väldigt modern i sitt sätt att diskutera relationer mellan unga och vuxna för att vara från 1955.