Fyra fina flyers!

Syns man inte finns man inte heter det ju i vissa sammanhang. Sant när det gäller att driva butik. Grafisk formgivare Do The Math har satt ihop den här lilla kampanjen åt oss. Läckert!

Tillskott till familjen!

Blusen Cecilia är senaste tillskottet till Bergelinfamiljen. Den formligen skriker 60-tal. Dubbel båtringad krage med öppning bak, förskjuten axelsöm, trekvartsärm och sprund nertill i sidan. Inspiration har vi tagit från de på den tiden så vanliga överblusarna. Här i varm och mysig flossad sweatshirt.




Fotograf Lisa Arfwidson.
Modell samt makeup och hår Klara Eklund.
Styling Martina Röed.

Sisyfosarbetet som kallas att tvätta.

På min småskola fanns det en lärarinna av den tjusigare sorten. Hon var alltid propert klädd och hade sitt långa gråa hår uppsatt i en imponerande hög frisyr. Jag minns speciellt ett tillfälle vid en julavslutning när hon hade en långklänning i siden på sig och förklarade för några andra vuxna att hon hade små påsar med sand fastsydda vid armhålorna i klänningen. Väldigt märkligt tyckte jag då. Sandpåsar hörde hemma i gymnastiksalen. Men det var ju förstås sådana här hon använde. Ett gammalt knep för att skydda kläder från svett. Just dom här sitter fast i ett slags liten väst och är av gummi och bomull istället.

Ett annat knep för att slippa tvätta hela plaggen var att använda löskragar och lösmanschetter. När man gillar att göra kläder efter gamla snitt tycker jag att det kan vara ett problem att de blir svårskötta. Det är en utmaning att försöka undvika detta utan att ge avkall på fina detaljer. Ett tips är att införskaffa en skön underklänning t ex.

Det är ju lättare för oss idag att både tvätta och stryka kläder men tid tar det i alla fall. Det är lättare att hålla kroppen ren också vilket såklart är bra även om jag tycker att allt avfettande och återfettande vi sysslar med för dyra pengar är lite galenskap. Jag har en vän som aldrig tvättar sig med tvål i ansiktet. Slät som en babyrumpa är han tack var det. Säger väl allt.

Ärmlappar av svensk tillverkning vid namn Ulla-Bella. He he. Det går fortfarande att köpa ärmlappar lite här och var vet jag.. Om det är bekvämt är en annan femma. Det kan vara meditativt att vika tvätt men det är retfullt att så fort man är klar börjar förfallet igen.

Jag kan ibland ha mycket svårt att motivera mig själv att kliva in i duschen. På något vis känns det inte naturligt att bli blöt. Nuförtiden har vi ju obegränsat med varmvatten och skön inomhustemperatur så det är inte där skon klämmer. Jag tror det är ett arv från mina stackars frusna förfäder som huttrade i dragiga hus om vintrarna och fick knacka hål på isen i vattenspannen på morgnarna för att vaska sig.

Beata av Bergelin

Presenterar stolt vår andra produktion under märket Bergelin. Blus med tydlig inspiration från 40-talet. Puffärm med fyra sydda veck, liten bröstficka, rynk vid ok fram och bak samt gosskrage. Finns att köpa hem i webshopen från och med nu!

Fotograf Lisa Arfwidson.
Modell Karin Granstrand.

Algot Johanssson och jag hade nog inte blivit bästa kompisar!

Den här boken är både snygg och spännande läsning. Algots var som jag berättat om tidigare här och här en av de största klädproducenterna verksamma i Sverige. Företaget har sitt namn efter grundaren själv som började sitt företagande som runtvandrande knalle i början av 1900-talet. Algots hade som mest ca 4000 anställda. Detta var inte långt före konkursen 1977.
Grundaren släppte aldrig kontrollen över detaljskötseln. Företaget var hans skötebarn och bara han visste hur det skulle styras. Och det verkar ha styrts med järnhand. I sin kamp för att bli än mer framgångsrik beblandade sig Algots med nazism såväl som fackfientlighet, utnyttjande av sina anställda och skattepengar samt delade familjen i två stridande parter.
Jag hade inte blivit långvarig som anställd på den fabriken det är ett som är säkert. Omsättningen på anställda var extremt hög. En arbetare som inte var snabb nog vid det löpande bandet eller kanske ville ha lite ledigt gjorde man sig snabbt av med. Jag tror att Algot och jag hade råkat i luven på varandra omedelbart. Obstinata gubbar har alltid retat gallfeber på mig hur framgångsrika företagare de än är.
Jag får uppfattningen att det var det löpande bandets införande som gjorde arbetssituationen riktigt dålig. Det fanns inte längre utrymme för individuellt tempo eller skicklighet. Trivsamma arbetsplatser förvandlades till hetsiga miljöer där arbetsledaren i smyg kunde höja takten på bandet för att stegra produktionstakten. På bekostnad av arbetarnas hälsa och kvaliteten på produkterna såklart.
Trots dessa missförhållanden var Algots produkter var mans egendom och de var till och med kunglig hovleverantör. Konsumenten slog dövörat till för att kunna handla billiga produkter utan dåligt samvete. Inte helt olikt vad som pågår än idag eller vad säger ni?
På bilden nedan ser ni Algot Johansson i rollen som mysfarbror. Han ska även ha varit en slipad marknadsförare.

The Rag Trade

Kommer ni ihåg teve serien Fredrikssons fabrik med Magnus Härenstam i en av huvudrollerna? Jag gillade att titta på den när jag var liten. Konstigt för den lär väl ha varit på gränsen till outhärdlig. Men det var nog att den utspelade sig på en syfabrik som jag gillade. Det finns visst en brittisk föregångare till den som verkar snäppet bättre! The Rag Trade.

Rea eller inte rea? Det är frågan!

De flesta av oss reagerar positivt när reaskyltarna börjar dyka upp i vart och vartannat skyltfönster sådär runt midsommar eller efter jul. Hoppet om att fynda något man spanat in till en billig penning tänds. Jag upplever det också som att det är mer "riktiga" varor som säljs ut och inte bara gamla lagervaror som dammats av och plockas fram igen. Så visst finns det fyndchanser.

Frågan är då varför man inte vill ge butiken det priset de först begärt för varan? De har ju onekligen producerat något bra som du gärna vill ha. Det är klart har man inte råd så har man inte. Men i alla andra fall där köpkraften finns men inte motivationen?

För de stora butikskedjorna är det svårt att ha ett ömmande hjärta och arbetaren som sytt plaggen är inte det man tänker på där man står. Det drabbar ingen fattig. Men vad händer i produktionsländerna när tempot skruvas upp och priserna pressas? Det är något sjukligt i hela systemet som väl rimligtvis inom kort måste reformeras. Den största faran med många kollektioner per säsong följda av ständiga realisationer måste vara att det i slutändan innebär att ännu fler kläder produceras. Att detta sliter ut vår jord borde inte vara några nyheter för någon vid det här laget. Inte heller att vårt rent praktiska behov av kläder egentligen är mycket lägre än vårt mentala behov.

På Som Ny har vi i stort sett helt gått ifrån reor kopplade till säsongsvaror. Vi jobbar med att hitta produkter som är så pass bra och tidlösa att de utan problem går att sälja säsong efter säsong. En seglarstövel är en seglarstövel även om fem år precis som för tjugo år sedan men visst finns det även hos oss ett behov av prisjustering av varor som inte sålt till det pris vi hoppats på eller som ska gå ur sortiment.

En bra vara tycker vi du ska kunna handla i lugn och ro utan att oroa dig för om den tar slut innan du hinner slå till eller om den nästa dag finns för halva priset.

Rafflande läsning!

Det här är vad jag kallar rafflande läsning. Ett sådant tilltalande bokomslag och en riktigt läskande titel. Lite ironi där men trots att författaren och förläggaren gjort sitt bästa för att skrämma bort sina läsare så är innehållet spännande.


Jag funderar en del på hur det verkligen var att jobba inom teko i Sverige och här får man en god inblick i detta. Jag har t ex fått lära mig att textilarbetare tillhört samhällets lägsta klass från allra första början i Sverige. På manufakturverkens tid under 1700-talets merkantilism kunde människor tvingas att ställa sin arbetskraft till förfogande eller hotas med fängelsestraff för lösdriveri. Att hamna i fängelse kunde förresten likställas med att hamna i dåtidens textilindustri. I alla fall för kvinnor. Man sattes på "spinnhus" hette det och det var precis vad det låter som. Hårda bud.

Inte konstigt då heller att tekoarbetare var bland de första att slå sig ihop och starta fackförbund i Sverige.

Halva boken består av korta intervjuer med människor som berättar om sitt yrkesliv. De flesta ger en romantisk bild därav. De hyste respekt för sina stränga men "rättvisa" arbetsgivare. Hierarkierna var tydliga och ledning hade ett patriarkaliskt förhållande gentemot de anställda. Tempot var högt, arbetsmiljön dammig och arbetsuppgifterna monotona men sammanhållningen oftast god. De verkar ha haft roligt tillsammans medan de slet ut sig.

Att det inte finns några riktiga skräckhistorier kanske beror på att industrin lämnade landet innan den blev omänsklig? Jag forskar vidare. Nästa bok ut är ALGOTS - En teko-koncerns uppgång och fall. Spänningen är olidlig.

Ung rebell

Jag var helt säker på att jag sett den här filmen för det har väl alla? Eller är det samma med er som med mig? I så fall ta och se den en regnig dag. Inte alls som jag hade föreställt mig. Mycket bättre.



Väldigt modern i sitt sätt att diskutera relationer mellan unga och vuxna för att vara från 1955.

Samma plats samma tid nästa år!

Det är nåt speciellt med att känna sina smultronställen. Följa med årstiderna och plocka det man hittar i naturen. Vildhallon på fällan. Första kantarellerna i strandkanten.




Klarbären är inte så svåra att hitta för de har vi i trädgården men man kan inte räkna med en sån här skörd varje år. Kanske en gång vart 20:e möjligtvis. Galet!

Cecilia

Ny modell för Bergelin med inspiration från 60-talet. Vippig vid modell i sweatshirttyg. Förskjuten axelsöm och vid båtringning med sprund bak. Kommer ut i butik under hösten. Superfin till ett par cigarettbyxor. Nästa projekt kanske?

Till håret!

Nu finns de att köpa på webshopen här. Mer nyheter på väg. Snart en fin liten svartvitrutig blus =).

Nytt från Stand Up Girl!

Idag kom det paket från fabriken. Nya hårspännen till Stand Up Girl! Supertjusiga stora hårspännen i jugendstil. Snart i butik och hos återförsäljare. Finns även i svart och rosa utförande.

Bara fem minuter!

Bra att ha!

Nu ska vi väl inte hoppas på att det blir en regnig sommar i år men man vet ju aldrig. För säkerhetsskull har jag tagit in lite fina gummistövlar till butiken. Hitta dem här i webbshopen.

Lata sommardagar!

Jo okej då! Som Ny vilar ibland också men inte så länge =). Under semestertider kan det ta lite längre tid att få webbordar levererade. Bara så ni vet. Vi hoppas ni kan ha överseende med detta och gör vårt bästa för att få iväg dem så fort som möjligt. Glad sommar!

Upphittat under helgen!

Två underbart vackra yllefiltar med en mönstring som jag inte sett förut. Försöker klura ut hur gamla de kan vara. De ser inte ut som de jag sett i kataloger från 40 eller 50-tal men stämmer inte heller med färgskalan från 60-tal. Kan de vara så gamla som 30-tal eller ännu äldre ändå? Den organiska mönstringen påminner om blomkrukor jag sett som hör hemma runt sekelskiftet 1900 men då skulle de inte vara i så fint skick. Det här blir en nöt att knäcka. Men som sagt fantastiskt fin kvalitet och färgställning. De fanns i ett fint hus där jag var gäst under midsommar.


Där hittade jag även lite lugn och ro för själen och en ny sida av Småland. Inte visste jag att det kunde vara såhär dramatiskt och kuperat. Vacker vy över Vättern.

En modig man.

Att bli den människa man skulle kunna vara är något som många av oss kämpar med.

Sen finns det de som aldrig varit annat än sig själva från dag ett. Det frestar nog på att vara sån. Så länge som så många av oss är rädda för att vara de vi är kommer det vara så. De som vågar kommer ha det svårt.

Jag står med pekpinnen i högsta hugg och förebrår när någon hittar på dumheter men innerst inne gläds jag åt att min egen värld just har öppnats upp lite till. Jag vill också men behöver hjälp med att se att det går och oroar mig för dem som går längst fram.

Det pågår en fruktansvärd massa slöseri med människolivstid. Om vi nu ska leva så kan vi lika gärna leva ordentligt. Vad har vi att förlora. Det slutar ändå på samma sätt för oss alla en dag. Det är oundvikligt. Den dagen ångrar man nog bara det man inte gjort och sagt.

Min vän kommer aldrig mer in och bommar en kopp kaffe men han har satt spår i mig som jag är evigt tacksam för. Mitt liv är lite mer och större tack var honom. På det viset kommer han alltid att finnas kvar. Han var en sällsynt modig och kärleksfull man.

Den här borde du läsa sa min vän!

Det har varit mycket 60/70 tal i huvudet på mig på sistone. Jag har snöat in på svensk progg och hittade därigenom Nynningens minst sagt kritiska låt om Algots i Borås från 1976. De anklagas både för nazistkopplingar samt att utnyttja sina anställda. Algots var en av de stora klädtillverkarna i Sverige som jag skrivit om tidigare här. Jag inser lite smått att jag haft en romantiserad bild av vad svensk tekoindustri var. Efter att ha läst "Det är rätt att göra uppror" förstår jag lite bättre.


Mah-Jong startades av en grupp på tre kvinnor som ville vända uppochner på hela svenska folkets begrepp om mode och kläder. De ville skapa antimode i ett demokratiskt företagsklimat. Bara det är ett väldigt ambitiöst mål. Därtill skulle varken arbetare eller jord fara illa på vägen. De värnade om den svenska tekoindrustrin och förlade all sin produktion här. Detta under en tid när svensk teko var på stark tillbakagång och billiga kläder började importeras från låglöneländer. Stark profilering genom återkommande mönster och modeller var deras affärsidé. Några av deras klassiker som ni ser här under är faktiskt i produktion än idag av Vamlingbolaget där Kristina Torsson är konstnärlig ledare. Hon var en av de tre som startade Mah-Jong. Vamlingbolagets kläder tillverkas helt och hållet på Gotland i ett gammalt mejeri troget Mah-Jong ideologin.


Jag tycker om hur Mah-Jong utvecklades från poppig och färgstark 60-tals look till diskbänksrealism under 70-talet. Att sälja kläder på postorder och göra bilderna svartvita trots att färgfoto fanns tillgängligt är beundransvärt envist. Postorderkatalogerna verkar ha varit lika mycket politisk propaganda och information som reklam för själva produkterna. De ville mer än att bara göra kläder. De hoppades att människorna som bar dem skulle bli förändrade. Velourmannen var deras skapelse.



Beundransvärt men kanske också en omöjlig ekvation för ett företag som agerade på den fria marknaden tillsammans med betydligt mer profithungriga konkurrenter. Men de envisades tills konkursen stod för dörren. En sista insats gjorde de när de engagerade sig för sömmerskorna vid Algots nord i kampen för att rädda deras jobb. Textilarbetarna landet runt hade länge fått betala priset för arbetsgivarnas kamp för överlevnad. Något av en hopplös kamp förstår man så här i efterhand när man ser hur klädindustrin utvecklats sedan 80-talet.
Eller finns det kanske en annan väg att gå? Inte tillbaka till hur det var men in in något nytt där man just som Mah-Jong tänker sig konkurrerar med något annat än låga priser. Jag hoppas att tiden är mogen för det nu. Att människor kan tänka sig att ändra sitt sätt att konsumera kläder. Betala mer för färre plagg som håller längre både i modegrad och i fråga om hur slitstarka de är.

De något suddiga bilderna är ur "Det är rätt att göra uppror". Skaffa den och läs den om du liksom jag är intresserad av kläder och historia. Jag fick låna den av en fin vän som också är en mycket begåvad textil- och grafisk formgivare. Surfa vidare och se lite av vad hon jobbar med i sitt företag Alarm.

Hundra svenska år.

Ni har väl inte missat de fina programmen som går på måndagar som följer utvecklingen i Sverige under 1900-talet. Olika teman var gång. Del två handlar om mode. Se det här på SVT play omedelbart. Hans Villius kommenterar. Bara det är ju grate.

Och så kom det fler träskor också!

Såhär fina blir de naturfärgade med tiden. Vi har fuskat lite med skinn och sadeltvål plus en omgång läderfett för att mjuka upp dem! Ni hittar dem såklart i webbshopen.

Påfyllt!

Nu finns de i lager igen i full storlekssortering. 35-41 de finska promenadskorna. Men skynda skynda. Det säljer fort slut! Gillar ni att dansa förresten? De finns att få med skinnsula också. Skicka ett mejl till info@somny.se för att få reda på mer.

The pigtailed killer!

När det blir vår och sommar har man inte lika mycket tid över för film men igår såg jag den här fantastiska rullen. Rekommenderas varmt. Creepy!

Nytt från Stand Up Girl!

Från vårt eget märke Stand Up Girl nu två nya modeller. De perfekta örhängena till midsommar som föreställer prästkragar. Efter en förlaga från 40-talet. Asymmetrin i kronbladen gör dem levande trots att de är av plast =).


Sådana här hårspännen har ni inte sett någon annan stans väl? Sex poppiga färger att välja på och modellen har vi tagit fram efter ett original från 60-talet. Såklart finns båda modellerna i webshopen.